Skagos är en ö i Norden. Den ligger utanför den nordöstra kusten av Västeros, i det Huttrande havet. Det är skilt från fastlandet av Sälbukten. Skagos är den största ön i en ökedja, som inkluderar bland annat Skane.
I böckerna[]
Skagos är officiellt en del av Norden och styrs av ätten Stark av Vinterhed i sagan om is och eld-romaner. Men i praktiken ligger Skagos så långt ifrån civilisationen att dess invånare nästan ignoreras och har sina egna seder och levnadssätt. Enligt myten bor det enhörningar på Skagos. Det finns en liten del av sanning till detta, men de "Skagosiska enhörningarna" är i grunden bara enorma enhörniga getter. Ön är bergig och omges av förrädiska strömmar.
Skagos folk är ättlingar av de första människorns, och hänvisas till som Skagosier ("stenfödda" på det gamla språket), men utomstående hänvisar ofta till dem som "Skaggar". För många århundraden sedan seglade de till Skane och utrotade befolkningen på ön, dödade alla männen och tog kvinnorna tillbaka till Skagos som fångar. Rykten av folket från fastlandet säger att Skagosier är vilda kannibaler, som åt Skanes folk. Kontrollen över ön togs sedan över av kungen i Norden, och sedan Järntronen. För ett århundrade sedan gjorde de uppror som ledde till ett blodigt krig som kostade livet på den dåvarande Lorden av Vinterhed och hundratals män. Ändå görs en del handel mellan Skagos och Nattens väktare.
Skagos är också hem till tre adelsätter